Jag vet inte ens vars jag ska börja. Ylva är så mycket mer än bara min bästa vän, hon är min familj. Kan inte förklara hur mycket hon betyder för mig. Det är en tjej som jag litar på till 110%. Det finns nog ingenting jag inte kan berätta för henne och inte behöva tveka det minsta på att det verkligen stannar bara mellan oss. Jag vet att det gör det. Hon är den personen som kan göra vilken dag som helst helt underbar. Alla helt sjuka saker vi har gjort, ni skulle bara veta xD Helt galet. Man kan verkligen vara sig själv med henne, man kan hitta på vad som helst också. Har haft så sjukt många fina stunder med den tjejen, många fula också för att komma till det. Jag tror att det längsta vi har varit sura på varandra är en timme ungefär. Efter det är det någon som ringer o gråter och ber om ursäkt eller något sådant. Inte för vi har bråkat sen typ 8an men. Hon är nog den personen som känner mig allra bäst, som vet hur jag är och kan märka om jag är ledsen även när jag beter mig helt som vanligt. Jag skulle kunna sitta här i flera timman och bara babbla på om hur underbar hon är och hur mycket jag älskar henne men det får räcka för idag. Ylva Grönlund, du är som brodern jag aldrig fick och jag älskar dig.